Öppet yttrande till Brynäs IF gällande fråga om avstängning

Tisdagen 29/10 blev en medlem i Kamratkompaniet delgiven misstanke om ordningsstörning. För vilket han nu riskerar avstängning. I denna fråga har Brynäs uppmanat medlemmen att inkomma med ett yttrande. Yttrandet och händelserna som ledde till avstängningen väljer vi nu att gå ut öppet med. Så länge fråga om avstängning behandlas närvarar Kamratkompaniet ej på ståplats. Hur vi gör när beslut i frågan har tagits återkommer vi till.

Läs hela skrivelsen från Brynäs här (klicka på bilden för fullstor version):

Vårt yttrande följer nedan.

Yttrande berörande fråga om avstängning (arrangörsavstängning) daterat 2019-10-28.

Det här skriver jag då jag blivit delgiven misstanke om ”ordningsstörande beteende och ofredande av funktionär”. Mer specifik än så är inte Brynäs. Men trots den närmast obefintliga gärningsbeskrivningen så uppmanar ni mig att inkomma med ett yttrande. Vilket följer här.

Fredagen 25/10 meddelar Kevin Johansson (Kommunikationschef Brynäs IF) mig att de pressackrediteringar jag alltid efterfrågar inför matcher då läktararrangemang ska genomföras ej kommer att beviljas. Anledningen till det är att SHL har klassat den aktuella matchen som högrisk (klass 3). Brynäs säkerhetsansvarige Leif Lindström har då beslutat att supportrar på grund av det ej ska ackrediteras då man är orolig för att det ska medföra en säkerhetsrisk, även om det aldrig tidigare har inneburit ett problem.

Brynäs supporterkultur, likt alla övriga lag i Sveriges motsvarigheter, är till hundra procent beroende av ideella krafter i form av ekonomiska medel och framförallt nya supportrar som är beredda att lägga ner sin fritid och sin tankekraft på att driva verksamheten framåt. Man kan lätt anta att supportrarnas arbete börjar vid nedsläpp och avtar vid slutsignal. I verkligheten så rör det sig om ett ideellt arbete som pågår året runt, 7 dagar i veckan. Räknar man ihop den tiden som det innebär att organisera en hel säsongs tifon, bortaresor och supportersamlingar i alla dess former så talar vi bara där tusentals timmar.

För att ett sådant arbete ska kunna rulla så är det en ren hygienfaktor att supportrarnas arbete kan dokumenteras och förmedlas ut på ett proffsigt sätt. Det finns inte en vettig människa som är villig att skänka pengar och bidra till något man sedan inte får se resultatet av. Därför är det av yttersta vikt att vi kan sprida det resultatet med bra kvalité i sociala medier och på andra plattformar. Något som delvis omöjliggörs när pressackrediteringar nekas.

Det förmedlar jag till Kevin under vårt samtal. Han föreslår då en lösning som innebär att vi under hans personliga övervakning kan fota/filma läktaren och tifot från läktaringångarna på sittplats. En lösning som innebar att vi åtminstone fick möjlighet att samla in en bråkdel av materialet vi behövde och vanligtvis brukar få.

Jag och Kevin kommer överens om att han ska möta upp mig och de två som ska fota och filma i läktargången inför nedsläpp. Kevin ska sedan följa med oss till läktaren och intyga för entrévärdarna att vi får befinna oss i området för att dokumentera läktararrangemanget.

Lördagen 26/10, Brynäs möter Leksand, står således jag och de två som ska fota/filma och väntar på Kevin på utsatt plats. Medan vi väntar kommer en supporter och påkallar min uppmärksamhet. Han har noterat att det i Brynäs Supporterbar befinner sig motståndarsupportrar. Trots att vi som har arrangerat Supporterbaren tillsammans med Brynäs IF kommit överens om att baren endast ska vara öppen för just Brynäsare.

Jag tar mig därför till Supporterbaren och går in för att se så att uppgifterna jag har fått till mig stämmer, vilket de gör. Utanför baren står 1 ensam barvärd. Jag tar då tillfället i akt att fråga värden om det är så att han har fått några direktiv berörande bortasupportrar. Han svarar att det har han inte fått. Jag informerar om att jag är en av de som har varit delaktig i att ta fram konceptet Supporterbaren och att det tidigare år har funnits ett sådant direktiv och att bortasupportrar då hänvisades till en annan bar cirka 50m bort. Mitt i samtalet dyker supporterpolisen Johan Ryman upp, ställer sig någon decimeter bort och lyssnar på samtalet. Utan att säga ett ord lämnar han platsen efter 15 sekunder.

Avslutningsvis säger jag att jag ska tala med Brynäs säkerhetsansvarige Leif Lindström om Supporterbaren och att han kan komma att kontakta barvärden. Detta förmedlar jag lugnt och informativt och av den enkla anledningen att det är vad vi (Kamratkompaniet) och Brynäs har kommit överens om.

Därefter beger jag mig tillbaka till platsen där jag ska möta upp Kevin (Brynäs Kommunikationschef). Efter några minuters väntan anländer han. Vi börjar sedan röra oss mot läktaringångarna där vi ska fota. Vi hinner komma ungefär 10m innan supporterpolisen Johan Ryman, som tidigare har hört ungefär 10 procent av mitt samtal med barvärden, stoppar Kevin. Han meddelar att han behöver tala med Kevin omgående. I det här skedet har vi bokstavligen talat några få minuter på oss att förbereda fotograferingen då matchen snart börjar. Något jag påtalar för Kevin. Supporterpolisen Johan Ryman höjer då rösten och säger att ”det får vänta!”.

Kevin och supporterpolisen lämnar då platsen för att samtala. Efter 3-4min så kommer Kevin och supporterpolisen tillbaka. Vi hinner knappt börja bege oss mot läktaringången innan supporterpolisen Johan Ryman på ett aggressivt sätt närmar sig mig, återigen höjer han rösten och säger till mig att ”Du ska inte säga till arenans personal vilka de ska- eller inte ska släppa in på barerna, det har du inget med att göra!”

Jag besvarar supporterpolis Johan Rymans uppenbart felaktiga påstående på samma manér med att neka till anklagelsen och att han för att ta reda på hur det i själva verket ligger till gärna får gå och samtala med barvärden. Som då personligen hade kunnat dementera uppgifterna.

När jag säger detta så kliver supporterpolis Tony Persson fram och tar över situationen. Detta genom att på ett fullständigt obefogat sätt knuffa in mig i väggen och skrika ”Du ska inte höja rösten mot oss!”

I det här skedet inser jag att situationen är fullkomligt bisarr och framförallt att läktararrangemanget vi ska dokumentera börjar när som helst. Därför placerar jag händerna bakom min rygg och säger lugnt och sansat ”Jag har inget mer att säga till er, så jag går nu”. Här bör nämnas att jag vid tillfället ej har blivit delgiven någon brottsmisstanke, och således inte har någon skyldighet att låta mig trakasseras av polisen.

Jag försöker sedan, med händerna fortfarande bakom ryggen, lämna platsen. Detta kan jag ej göra då ytterligare 1 polis dykt upp och den samlade styrkan har omringat mig. Jag får en ny knuff, denna något lättare, av polisen som med höjd röst säger ”Du ska prata med oss annars kommer du att bli avstängd!”. Jag upprepar som tidigare med lugn röst ”Jag har inget att säga till er” och försöker återigen lämna platsen.

Jag blir återigen stoppad av polisen som vägrar flytta på sig. Supporterpolis Tony Persson ger mig då ultimatumet att antingen prata med supporterpolisen och stå till svars för de uppenbara lögner de presenterat för mig, eller lämna platsen och bli avstängd.

Värt att notera är att här har jag redan svarat på polisens anklagelser. Med att de ej stämmer, och att det bara några meter bort finns en barvärd som kan bekräfta det. Som svar på det valde polisen att istället för att ta reda på fakta bruka våld och anklaga mig för att inte samtala med dem.

Efter detta tillåts jag lämna platsen. Medan jag gör det så skriker Tony Persson till sin kollega Johan Ryman ”Ring Leif (Lindström, Brynäs säkerhetsansvarige), nu stänger vi av han!”.

Jag ansluter mig till Kevin Johansson (Kommunikationschef, Brynäs IF) och de två fotograferna som har hört och sett hela händelseförloppet från bara några meters avstånd. Kevin frågar supporterpolisen om jag är avstängd och får befinna mig i arenan. Detta får han inget som helst svar på och polisen lämnar platsen. Supporterpolisen Tony Persson som alltså precis har talat om vikten vid att samtala med arenans funktionärer, vägrar svara på en enkel fråga från Brynäs kommunikationschef.

Efter detta går vi alla, chockade av händelserna, till läktaringångarna för att dokumentera läktararrangemanget som planerat.

Efter dokumentationen får jag och de övriga inblandade en chans att diskutera vad som har inträffat. Och vi inser då att problemet jag tidigare blev uppmärksammad på, att det befinner sig bortasupportrar i Brynäs Supporterbar, fortfarande är olöst. Jag säger då till Kevin att jag behöver tala med Leif Lindström (Brynäs säkerhetsansvarige) för att påtala denna säkerhetsrisk för honom. Kevin erbjuder då sig själv att ta det direkt med Leif, detta då flera andra supportrar också har påtalat samma problem för Kevin.

Den här säkerhetsrisken påtalar jag för Kevin i den första periodens början. Och innan perioden är slut så har han tagit upp det med Brynäs säkerhetsansvarige som har löst problemet på exakt det sätt som jag beskrev för barvärden. Det vill säga enligt exakt det vi (Kamratkompaniet) och Brynäs har kommit överens om tidigare.

Några minuter efter att jag får besked om att problemet med Supporterbaren är löst befinner jag mig utanför hemmastå och hjälper till att städa undan efter dagens tifo.

Medan jag gör det så dyker det upp 4 nya poliser och ett antal ordningsvakter. En av poliserna säger mitt namn varpå jag svarar ”Ja, vad gäller det?”.

Därefter tar poliserna tag i mig och kastar ut mig ur arenan. Jag följer med lugnt och sansat, vilket finns på film. Jag frågar upprepade gånger varför jag blir utslängd och till slut svarar polisen att jag blir avvisad enligt PL13 (polislagens 13:e paragraf). För den som inte har stenkoll på vad PL13 innebär så kan man sammanfattningsvis säga att det ger polisen makt att avvisa en person från en plats för att man tror att denne person kommer att störa den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denne.

Tre dagar senare, tisdagen den 29/10 är det dags för hemmamatch igen. Jag och resten av supportergruppen jag är en del av befinner oss naturligtvis på plats. I entrén till arenan blir jag stoppad av en vakt. Som informerar om att han har något att delge mig. Han ber mig att vänta och försvinner iväg.

Efter ett tag återkommer han med ett papper och flera vakter, samtidigt som polisen har tillkommit till platsen. Pappret, som bland annat innehåller personuppgifter som mitt namn, personnummer och adress, lämnar vakten över till en annan person jämte mig (en allt annat än säker hantering) medan jag talar med vakten. Här blir jag alltså delgiven om att jag är under utredning för avstängning och att så länge fråga om avstängning föreligger inte får besöka Monitor ERP Arena. Skrivelsen bifogar jag i sin helhet till detta yttrande.

Sammanfattningsvis: Jag noterar på matchdag att bortasupportrar befinner sig i Brynäs Supporterbar. Förutom att det är en uppenbar säkerhetsrisk i och med matchens karaktär, som SHL själva har bedömt som ”högriskmatch” (klass 3), så är det inte i enlighet med vad vi (Kamratkompaniet) och Brynäs tidigare bestämt.

Detta förklarar jag lugnt och sansat för barvärden till Supporterbaren, ett samtal som supporterpolisen Johan Ryman hör cirka 10 procent av.

Istället för att antingen påtala denna säkerhetsrisk för Brynäs säkerhetsansvarige, eller åtgärda problemet själv på plats, så väljer han och hans kollegor att på ett aggressivt och våldsamt sätt konfrontera mig.

För att göra det hela ännu mer bisarrt så har medlemmar ur supportergruppen Kamratkompaniet (som jag är en del av) påtalat det här problemet för supporterpolis Johan Ryman och Brynäs säkerhetsansvarige tidigare. Under föregående säsong så tog Brynäs emot Skellefteå AIK under en vardag. Skellefteå-supportrar dök då oväntat upp med cirka 50 supportrar. Våra medlemmar noterade då att Supporterbaren (som då var avsedd för bortalagets supportrar) var stängd vilket innebar att bortasupportrarna skulle dela bar med supportrarna på hemmastå. Detta påtalade en medlem för supporterpolis Johan Ryman och bad han se över möjligheten för att öppna bortabaren för Skellefteå-supportrarna. Johan Ryman håller vid det tillfället med om att det är en säkerhetsrisk och kollar upp problemet. En stund senare ringer Brynäs säkerhetsansvarige upp och meddelar att även han håller med, men att baren på grund av personalbrist tyvärr inte kan öppnas.

Nu, några månader senare, så verkar det alltså som att både Brynäs och Supporterpolisen har ändrat uppfattning. Trots att SHL har klassat matchen som högrisk (klass 3). Då man istället för att omgående åtgärda säkerhetsrisken och göra som man bestämt väljer att trakassera supportrar som uppmärksammar problemet. Med undantag för Kevin Johansson (Brynäs kommunikationschef) som agerar och ser till att säkerhetsrisken åtgärdas.

Detta blir jag alltså avvisad för och sedan blir jag delgiven misstanke om ordningsstörande beteende och ofredande av funktionär. Misstanken blir jag delgiven på matchdag, av en ordningsvakt, i entrén till arenan. Trots att vi på tidigare möten med föreningen har haft långa samtal om vikten vid dialog mellan förening och supportrar vid just avstängningar. Där vi och Brynäs kom överens om att en väg där man ringer upp vederbörande och bjuder in till ett fysiskt samtal är rätt väg att gå. En rutin som andra storklubbar i Sverige redan har satt i system med framgångsrika resultat.

I närtid har vi påtalat flera incidenter och problem för Brynäs.

När vi mötte Leksand i början på den här säsongen så anklagade en styrelsemedlem ur den officiella supporterklubben Brynäs Support Gävle oss (Kamratkompaniet) för att stjäla resenärer från dem. Detta då 1 person valt att resa med oss till Leksand istället för med Brynäs Support Gävle. Styrelsemedlemmen säger ”Ska vi gå ut?” och ”Jag vet var du bor”.

För två säsonger sedan gjorde ungdomar på ståplats oss uppmärksamma på ett en person vid upprepade tillfällen gjort sexuella närmanden mot minderåriga. Den här personen är känd sedan tidigare, både för oss och för Brynäs. Samtidigt som vi får den informationen till oss så skriver personen på sin facebook att han under en tidigare hemmamatch har kastat in föremål på isen.

Det här är händelser som vi påtalat och som Brynäs sedan inte har valt att gå vidare med. Det är saker som enligt Brynäs alltså inte faller under ”ordningsstörande” eller ”ofredande”.

Med facit i hand kan vi alltså konstatera att de som arbetar med säkerheten kring Brynäs arrangemang inte grundar sina ständigt inkonsekventa beslut i vare sig något säkerhetstänk eller på konkreta fakta. Utan att man istället arbetar efter rykten och på känsla. I 10 års tid har det varit så, trots att klubbdirektörer, säkerhetsansvariga och diverse supporterpoliser har kommit och gått.

Jag och supportergruppen jag är en del av är trötta på att behöva tillkalla till krismöten och vi är trötta på att behöva handskas med era metoder. Vi hade kunnat använda all vår energi det senaste decenniet till att göra roliga och minnesvärda saker för supportrarna till Brynäs IF istället.

Nu är vårt tålamod slut. Och Brynäsarna som betalar era löner förtjänar att få veta hur deras förening styrs.

 

Yttrandet är lämnat skriftligen till Brynäs IF samt skickat till:
daniel.sandstrom@mittmedia.se
erik.niva@aftonbladet.se
marcus.leifby@aftonbladet.se
hans.abrahamsson@aftonbladet.se
johan@mrmadhawk.se
tipsa@aftonbladet.se